Inavel, eller linjeavel, används av många professionella undulatuppfödare. Är du inte bland dem så skall du nog tänka dig noga för, innan du börjar med det. Inavel kan vara en genväg till att uppnå de egenskaper som du önskar förstärka hos dina undulater. Men det kan också ge motsatt verkan: alla de oönskade egenskaperna som ger handikappade fåglar, men också förmågan att fortplanta sig kan gå förlorad vid inavel.

Ett exempel på hur ett linjeavelsprojekt kan se ut.

Inavel är avel mellan nära besläktade individer, far med dotter, mor med son, syskon inbördes. Linjeavel är en lite bredare form för inavel, då används även parningar med lite mer avlägset besläktade individer. Men det paras aldrig in, eller mycket sällan, nytt blod in i linjen. Metoden ger, om den används rätt, en möjlighet att fånga in önskade egenskaper, och avla bort oönskade egenskaper.

Linjeavel kan till exempel börja med en utvald hane (1) och en utvald hona (2), dessa paras och ungarna (3) kommer teoretiskt bära på hälften av respektive hanens och honans arvsanlag. En utvald honunge paras med den ursprungliga hanen och en utvald hane paras med den ursprungliga honan. Ungarna (4 och 5) från dessa parningar kommer nu innehålla trekvarts arv från den ursprungliga hanen respektive den ursprungliga honan. Se schema.

Efter några generationer kommer du, om du har varit tillräckligt duktig på att välja ut paren, stå med en god inblick i vad dina undulater bär på för anlag och fått samlat de önskade egenskaperna. Du har därigenom förbättrat din stam, väl att bemärka utan att ha köpt in nya avelsundulater.

Alltså, om du vill framåt i undulatsporten kommer du inte lyckas utan att använda dig av inavel - linjeavel, men du måste tänka dig noga för innan du börjar.

Benyttede kilder/forfatter(e):
Exihibition Budgerigars, Dr. M. D. S. Armour
Kaninavl og kaninhold, H. M. Olsen, 1942

Der er endnu ingen som har kommenteret denne side