Handuppfödda undulater

Av Erica Persson
Egentligen vet jag inte riktigt var jag skall börja berätta för att alla skall förstå.... men men jag skall försöka få med allt som vi själva har upplevt med att mata upp fågelungar.

Det finns olika anledningar till att man behöver handmata små undulater. En kan vara att mamman dött eller övergett sina ungar och i vårt fall nu så är det för att jag inte står ut med att titta på när föräldrarna plockar fjädrar på sina ungar.

Jag vet att det finns delade meningar om detta beteendet och i just vårt fall är det nog att föräldrarna är trötta på alla sina bebisar som är 6+2, för båda dessa fåglar är sådana härliga personligheter i vanliga fall men så har det blivit för mycket med så många i första kullen.

Men en sak är säkert och det är att det är ett stort och tidskrävande jobb att handmata en kull ungar. Vi har fått lagt om hela vårt liv för dessa små skall få sin passning med mat.

En dag kan se ut så här; man väcks 07.00 av ett himla pipande från lådan där vi förvarar de små, går ut i köket och blandar till första omgången välling (ingen vanlig välling) ställer in den i micron och så i med lillfingret för att smaka av så den håller rätt temperatur (jag vill inte veta vad den innehåller ). Den får inte vara för varm och inte heller för sval för då äter inte bebisarna den.

Sedan är det dags att ta upp första ungen som nu står rakt upp och skriker och tittar efter sin mamma (det är jag). Vart tar hon vägen med maten??? Vi matar de små med en liten moccasked för att de skall lära sig att slicka i sig maten och samtidigt får de lite näbbgymnastik när de biter i skeden för att få i sig maten fortare.

När alla ungarna har fått sin mat så lägger jag dem tillrätta i sin lilla filt i lådan och kliar dem bakom örat lite så att de somnar. Efter ca två timmar är det samma procedur igen, även nattetid mellan 24-06 ca 2-3 ggr med matning och nattning.

Och nu undrar många säkert varför gör man något sådant här ....och det finns bara en orsak - de är levande varelser som fötts hemma hos oss och de är vårt ansvar!

Ps. Detta är inget man skall prova på för att man vill tämja en unge från tidig ålder , för det är mycket jobb och man kan inte ångra sig efter ett dygn och lägga tillbaka ungen i holken.

Benyttede kilder/forfatter(e):
Erica Persson

Brugernes kommentarer eller tilføjelser til ovenstående:Indsat af: Junie , den: den 6 juli 2008 kl: 20:40

WoW!!! Sikken en historie,jeg får helt kuldegysninger.

Hvor er det dog godt at lille Pjuske turde gå på finger. Ellers ville den da ikke have nogen chance for at overleve.

Hvor er det skønt at kunne læse sådan en historie med en så lykkelig afslutning;-)

Junie.

Indsat af: Edith Kristensen , den: den 8 juli 2008 kl: 12:23

Puha, mit hjerte banker fortsat, men det endte med, at mine læber smilede til sidst .
Tak for en god fortælling og happy ending

Hilsen Edith

Indsat af: Elisabeth , den: den 8 juli 2008 kl: 18:02

Dejlig historie.

Lisbeth

Indsat af: britt , den: den 14 juni 2009 kl: 19:25

Cool Historie...... Syns det var fedt af læse :P

Indsat af: Simone , den: den 4 augusti 2009 kl: 14:46

Sejt... Din søn ser virkelig frem til passe undulatter! :P

Har du tilføjelser eller har du en mening om ovenstående så skriv den her Stil IKKE spørgsmål her, brug forumsiderne

Skriv din mail i sidste felt og dit navn i første: Skriv din kommentar her: