Lutinon är en vacker variant när den framträder med den riktigt djupt gula färgen. En beskrivning kunde låta ungefär så här: en djupt smörgul kroppsfärg, vitaktiga handpennor och stjärtfjädrar, vita kindfläckar och ett viktigt kännetecken; röda ögon med vit irisring. Hanens vaxhud är, i motsats till normaltecknade, rödlila.

En lutino sedd bakifrån, du ser lätt de vita handpennorna.

Lutino kan förväxlas med ett par av de andra varianterna, först och främst dubbelfaktor spangle. Ofta har dubbelfaktor spangle fläckar eller en svag nyans på kroppen av den färgen de täcker över, men det säkraste kännetecknet är att lutinon har röda ögon. Dubbelfaktor spangle har normala ögon. En annan variant, som lutinon kan förväxlas med, är svartögd gul. Här är det återigen ögonfärgen som säkrar om det är en korrekt bestämning. Utöver att vara svartögd har svartögd gul ingen vit irisring i ögat, men ögon som den dansbrokade.

Tidigare var det endast god sed att para lutino med lutino för att behålla färgen. Det fokuseras ofta mycket på färgen. Det är kanske en god idé att använda bra grågröna, för att få storleken och typen. Du skall dock isådanafall vara mycket uppmärksam på, att kroppsfärgen inte blir grumlad och glanslös. I riktigt gamla tider sade man ofta att man skulle använda gula (skuggvingar) för att förbättra lutinon. I många år har skuggvingar inte varit av en sådan standard att de kunde användas, men nu börjar man kunna säga att man kan göra det igen. Att använda blå eller grå undulater till lutino kan endast ha som ändamål att framställa albinos. Om en lutinohane som sätts ihop med en grå hona, kan det enbart komma albinohonungar.

Lutinogenen har könsbunden ärftlighet, detta innebär att enbart hanar kan bära genen dolt. Detta vill återigen säga att för att få lutinohanar skall bägge föräldrarna vara av lutino.

Her syns tydligt den röda ögonfärgen.

Der er endnu ingen som har kommenteret denne side